sockerpoet

Blir inte mycket skrivande i bloggen numera, inte mycket inspelning av låtar. Webbtidningen jag tänkt göra hinner jag ju inte heller riktigt börja med.

Men det är bara "just nu" som jag alltid säger. Och det stämmer väl också att saker och ting är olika mycket i olika perioder, även om det ibland känns som om jag alltid har fullt upp. Medan ibland så märker jag knappt att jag inte träffat familjen på två veckor.

Låter jag dyster i min blogg? Inte meningen, ni vet jag vill alltid vara positiv. Men man har sina perioder och just nu är mina dagar fyllda av massa roligt, men tröttheten stiger och huvudvärken kommer fram och jag ställer mig själv frågor som - är det det här jag vill göra? Kommer jag klara av det?

Och samtidigt som jag tampas med 60 h gratisarbete i veckan (kommer hem 23-00 varje kväll nu) så ska kärleken bråka med mig som aldrig förr. Det funkar så bra att ersätta kärleken med aktiviteter och allt roligt som jag gör, för då glömmer jag den och mår bra. Men stunderna på de tysta, nattliga pendeltågsresorna är oundvikliga, man kan inte vara upptagen med annat jämt. Men jag tror att det blir värre av att jag är ensam så lite, för om jag gör min hjärna upptagen så många timmar om dygnet så hinner jag inte bearbeta det som sen slår mig på tåget.

Förra helgen tog jag en tripp till Västerås (bilden) på inflyttningsfest. Skoj skoj, skönt att komma iväg, om så bara över en natt! I lördags dansade vi också på Folkets hus, inför massa tanter och gubbar. Det var ju också en upplevelse!

Jag vill åka till äventyrsbadet i Uppsala. Jag vill ha jul! Tända ljus och dricka te med julsmak. Äta lussebullar. Åka till Hemsjön, bara vara...

Kära vänner, jag hoppas vi ses snart! Och att vi kan ha den där filmhelgen vi pratade om. Bädda ner oss under täcken och smula chips i lakanen.

Kram

Igår var jag alltså på Dansbandskampen. Roligt och jobbigt på samma gång förstås. Och vet ni vad? Jag är den enda bland passarna som inte får betalt! Kul va! Så kan man också göra. Om jag slet? Jag slet som ett djur, svettig och med hjärtklappning för att inte göra fel. Jag klarade mig bra och fotografen var nöjd.

Fy fan säger jag bara.

Jag vet inte var jag ska göra av mig själv. Av- och påknappen har inte funkat nånsin för mig och jag sjunger sorgsna sånger hela tiden.

Idag blev jag intervjuad för ett av UR's program som ska sändas i radio P4 här i veckan, om anorexia. Inte upplyftande direkt, och vet inte om de får ihop nåt vettigt... jag har ju redan haft så mycket tankar kring det och tror de var ute mer efter en "oj-vilka-skrämmande-bilder"-effekt på mig medan jag bara "Jaa, det är SÅ det blir när modebranschen ser ut som den gör".

Kommer passa (assistera fotograf med att flytta på kablar typ) på "Dansbandskampen" några lördagar under hösten. I Strängnäs.

Nåja, en till tjej som kan göra låtar: Amy McDonalds.

Denna vecka har kvällarna varit lugna, hemma med "Vänner" och ingen har varit här. Inte ens Linnéa. Men det är bra, för jag inser bara mer och mer hur nyttigt det är för mej att umgås bara med mej själv. Jag är så van att alltid vara upptagen med mig själv, med att skapa musik eller annat. Men att bara få vara, vara hemma och ha tråkigt, det är också nyttigt.

Nu väntar dock en helg med massa jobb på Tack gode Gud. Imorgon jobbar jag 13 h, på söndag också... upp sju. Tjohoo! På lördag blir det nog sova lääänge och sen en tripp till familjen.

Min syster va på TV igårkväll, i Mega :) Lite halvkasst filmat av mej eftersom jag inte hade stativ.

Jag ska klippa en bakomfilm till Studio Virtanen på kanal 8 i höst, tillsammans med nåra från skolan. Det blir nog skoj :)