sockerpoet

Blir inte mycket skrivande i bloggen numera, inte mycket inspelning av låtar. Webbtidningen jag tänkt göra hinner jag ju inte heller riktigt börja med.

Men det är bara "just nu" som jag alltid säger. Och det stämmer väl också att saker och ting är olika mycket i olika perioder, även om det ibland känns som om jag alltid har fullt upp. Medan ibland så märker jag knappt att jag inte träffat familjen på två veckor.

Låter jag dyster i min blogg? Inte meningen, ni vet jag vill alltid vara positiv. Men man har sina perioder och just nu är mina dagar fyllda av massa roligt, men tröttheten stiger och huvudvärken kommer fram och jag ställer mig själv frågor som - är det det här jag vill göra? Kommer jag klara av det?

Och samtidigt som jag tampas med 60 h gratisarbete i veckan (kommer hem 23-00 varje kväll nu) så ska kärleken bråka med mig som aldrig förr. Det funkar så bra att ersätta kärleken med aktiviteter och allt roligt som jag gör, för då glömmer jag den och mår bra. Men stunderna på de tysta, nattliga pendeltågsresorna är oundvikliga, man kan inte vara upptagen med annat jämt. Men jag tror att det blir värre av att jag är ensam så lite, för om jag gör min hjärna upptagen så många timmar om dygnet så hinner jag inte bearbeta det som sen slår mig på tåget.

Förra helgen tog jag en tripp till Västerås (bilden) på inflyttningsfest. Skoj skoj, skönt att komma iväg, om så bara över en natt! I lördags dansade vi också på Folkets hus, inför massa tanter och gubbar. Det var ju också en upplevelse!

Jag vill åka till äventyrsbadet i Uppsala. Jag vill ha jul! Tända ljus och dricka te med julsmak. Äta lussebullar. Åka till Hemsjön, bara vara...

Kära vänner, jag hoppas vi ses snart! Och att vi kan ha den där filmhelgen vi pratade om. Bädda ner oss under täcken och smula chips i lakanen.

Kram