sockerpoet

1 juni i år mördades Clara Hermelin, 22 år, av sin föredetta pojkvän. Den här meningen ekar i huvudet hela tiden och jag har svårt att förstå att hon verkligen är borta. Clara som åkte samma skolbuss, som jag avundades för att hon hade en tuff permobil och som var full av energi. Vi har inte haft kontakt sedan hon flyttade i mellanstadiet, innan dess lekte vi en del och hon bodde granne med min bästa vän.

Jag är i stor chock över det här och vet inte riktigt vad jag bör skriva. Jag har läst alla artiklar som går att läsa på nätet bara för att verkligen försöka förstå. Det går knappt. Det går inte att greppa att det finns människor som är så manipulativa och fel i huvudet att de kan göra nåt så fruktansvärt mot en sådan oskyldig, kämpande tjej.

Och jag tänker på alla som är med om sånt här. På världen. På att jag en gång trodde på en Gud men hur fan ska man kunna ens tro litegrand när sådant här händer? Ändå får jag lust att gå till kyrkan och tända ett ljus för Clara och hennes familj.

R.I.P Clara

---,-´-@